Är en sammanställning av öppna (icke-hemliga) uppgifter något som kan bli en uppgift som rör ett förhållande av hemlig natur så att en person kan straffas för obehörig befattning med hemlig uppgift. Nej, menar Hovrätten som friar en militärt överintresserad person (möp) som drivit ett nätforum för diskussion om försvarsanläggningar. Samtidigt förverkar hovrätten den åtalades beslagtagna utrustning eftersom materialet innehåller skyddsvärda uppgifter för Sveriges försvar. Hur kan det bli så här? Häng med på en juridisk resa bland försvarsanläggningar, säkerhetsskydd och dömda möp:ar.
Den åtalade personen drev sedan 2014 webb-forumet LS-tornet*. Forumet hade cirka 230 registrerade medlemmar. På forumet diskuterades olika försvarsanläggningar. Den åtalade, vi kan kalla hen NN, var administratör och kontrollerade, släppte in medlemmar samt huvudsakligen strukturerade trådar även om det fanns andra som också hade rollen som moderator på forumet. NN skapade två särskilda chattrum i forumet för utvalda medlemmar, de kallades White Room och Silver Room. I dessa chattrum delades bilder, positionsangivelser och andra uppgifter med direkt koppling till försvarsanläggningar.
Några av medlemmarna på forumet har dömts för brott av samma slag som NN åtalades för. En person dömdes av Kristianstads tingsrätt för att i inlägg på forumet ha delat uppgifter om försvarsanläggningar (B 2562-19), en annan av Gävle tingsrätt (B 3296-20) och Göta Hovrätt fastställde en dom från Örebro tingsrätt för att i White Room delat en länk till en karta för att underlätta sammanställningen av uppgifter om de försvarsanläggningar som fanns i forumet (B 3152-21).
*LS-torn är benämningen på en militär anläggning och förkortningen står för Luftbevakningsstation – för mer information om dessa anläggningar, se exempelvis https://www.fht.nu/fv_bilder_lednsys_luftforsvar_anl_lgc_ls.html
I tingsrätten dömdes NN för grov obehörig befattning med hemlig uppgift till fängelse i 3 år och 6 månader, (19 kap. 8 § brottsbalken, enligt lydelse före 1 januari 2023 du kan läsa aktuella bestämmelser längst ned i artikeln).
Tingsrätten menade att samtliga aktuella försvarsanläggningar vad skyddsobjekt för vilka det råder tillträdes- och fotoförbud enligt Försvarsmaktens menbedömning och att de omfattas av Försvarssekretess enligt 15 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Tingsrätten lyfte också ett av vittnenas uppgifter om att en sådan sammanställning som fanns på LS-tornet hade gjorts av Försvarsmakten hade myndigheten betraktat den som en säkerhetsskyddsklassificerad hemlig handling och att de försvarsanläggningar som uppgifterna gäller tillhör själva kärnan av Sveriges försvarsförmåga och anses så skyddsvärd att inte ens personal inom Försvarsmakten har tillgång till en sådan helhetsbild som de sammanlagda uppgifterna på LS-tornet utgör. Vittnet uppgav vidare att många försvarsanläggningar visserligen kan ses med blotta ögat och platsen därför inte kan anses hemlig. NN ifrågasatte detta eftersom en stor del av uppgifterna redan varit kända och förekommit i artiklar samt att det fanns tvivel om det funnits giltiga beslut om skyddsobjekt för de aktuella försvarsanläggningarna. Sammantaget menade tingsrätten att uppgifterna som funnits på LS-tornet varit av hemlig natur.
Tingsrätten tog intryck av Försvarsmaktens menbedömning av vilken det framgick att ett uppenbarande för främmande makt skulle innebära ett synnerligt men för Sveriges säkerhet, vilket är den högsta skadenivån. Avgörande för bedömningen är de aggregerade uppgifternas samlade konsekvenser som överstiger konsekvenserna för en enskild uppgift. Tingsrätten hänvisar vidare till NJA II 1948 s. 254 där det nämns att ett systematiskt insamlande av uppgifter, vilka var och en för sig är ofarliga, kan vara menligt för rikets säkerhet och därför falla under paragrafen. Tingsrätten menade att de omfattande uppgifterna som fanns på LS-tornet, inte bara kunde medföra men, utan synnerligt men för Sveriges säkerhet.
Tingsrätten konstaterade att NN inte nödvändigtvis själv lagt upp uppgifterna på forumet men att hen var ansvarig för forumet och tillsammans och i samförstånd med andra befordrat och röjt uppgifterna. NN ansågs alltså vara medgärningsman och då behöver det inte ha någon avgörande betydelse vem som gör vad vid utförande av brottet. Det krävs att personen på något sätt deltar i det brottsliga tilltaget eller att hen intar en särskild ställning i förhållande till dem som deltar i utförandet av gärningen. Tingsrätten tog vidare intryck av meddelanden som NN själv skrivit i anslutning till de olika chattrummen. Till exempel hade hen beskrivit White Room som en plats “där vi avhandlar saker som inte bör se dagens ljus” och Silver Room som en plats “där vi mer systematiskt kartlägger landet” Tingsrätten menade att NN varit drivande och haft kontroll över uppgifterna och därför var att anse som gärningsman.
Tingsrätten fann det besvärande för NN att hen i välkomstmeddelande till chattrummet White Room bl.a. skrev “såsom ni märkt är det svårt (för att inte säga smått olagligt) att dryfta något om anläggningar som på något sätt är aktiva” samt resonerat kring svårigheterna att “dra någon inför tinget” för att ha publicerat bilder på skyddsobjekt och att uppgifterna “inte bör se dagens ljus”. Hen deltog dessutom i diskussioner om att materialet är detaljerat och känsligt, om ansvaret vid en eventuell läcka, riskerna för att bilder på aktiva skyddsobjekt hamnar i orätta händer samt om potentiellt värde för främmande makt. NN menade å sin sida att uppgifterna tagits från “öppna källor” t.ex. internet. Tingsrätten menade att NN varit fullt medveten om att det varit fråga om en systematisk kartläggning och att allt sammantaget visat att NN haft uppsåt till gärningen.
Tingsrätten förklarade att det är avgörande att uppgifter om Sveriges försvar hemlighålls. Tingsrätten ansåg att det rörde sig om allvarlig brottslighet och att den fara för men för Sveriges säkerhet som gärningarna inneburit om uppgifterna kommit till främmande makts kännedom var synnerlig och att risken för detta inte var oväsentlig. Tingsrätten jämförde med fallet i Göta Hovrätt (se ovan) där en medlem på forumet publicerat en länk till en karta på forumet och dömdes till två års fängelse för betydande men. Efter denna jämförelse ansåg tingsrätten att straffvärdet närmade sig max-straffet för brottet – fyra års fängelse. Utredningen av ärendet tog dock ovanligt lång tid, nämligen fyra år längre tid än det borde ha tagit, därför sattes straffet ner med fyra månader (en månad för varje år som utredningen drog ut på tiden).
Hovrätten tog del av i huvudsak samma skriftliga bevisning som tingsrätten, Vittnena hördes igen med undantag för ett vittne vars vittnesmål istället spelades upp.
Hovrätten konstaterar att det i mål med stark sekretess, yppandeförbud och risk för åtal vid befattning med vissa uppgifter finns särskilda svårigheter att försvara sig. Därför behöver det ställas höga krav på konkretion av gärningspåståendet för att inte NN:s möjligheter att försvara sig, ytterligare ska begränsas.
Hovrätten kritiserar åklagarna för att inte definierat vilka konkreta uppgifter om vissa försvarsanläggningar som NN befattat sig med – trots att rätten upprepade gånger frågat om det. Istället hänvisade åklagarna till att det är det samlade materialet som ska bedömas – inte uppgifterna var för sig – och i huvudsak hänvisat till Försvarsmaktens menbedömning. Efter frågor från rätten har åklagarna uppgett vilka generella skyddsvärden som de menade utgjorde förhållanden av hemlig natur utan någon närmare precisering till specifika inlägg, uppgifter eller försvarsanläggningar.
Hovrätten påpekar också att den Försvarsmaktens menbedömning, som åklagarna hänvisat till, är allmänt hållen. Det framgår inte tydligt vilka uppgifter som omfattas av bedömningen utan det hänvisas endast till att underlaget bland annat omfattar uppgifterna som framkommit efter granskning av ett visst beslag. Menbedömningen har gjorts med utgångspunkt i förhållandena då bedömningen upprättades, dvs flera år efter gärningstidpunkten. Skadan beskrivs i generella termer utan konkreta hänvisningar till det underliggande materialet. Sammantaget gav hänvisningen till menbedömningen begränsade anvisningar till rätten om vad de ska döma över och vilka påståenden som NN ska försvara sig mot. Hovrätten noterar också att när Försvarsmakten gjort menbedömningen har den inte följt anvisningarna i sin egen handbok för sådana bedömningar.
Såsom åklagarna slutligt formulerat sin gärningspåstående och i övrigt fört sin talan gjordes inte gällande att NN hanterat någon enskild uppgift av hemlig natur (även om åklagaren inte utesluter att materialet omfattar någon sådan uppgift).
Hovrättens utgångspunkt vid prövningen var därför att materialet inte innehåller sådana uppgifter. Frågan i Hovrätten blir därför om en sammanställning av öppna (icke-hemliga) uppgifter överhuvudtaget kan bli en uppgift som rör något förhållande av hemlig natur i den mening som avses i 19 kap 7 § brottsbalken. Om så inte är fallet ska NN frikännas av den anledningen att åklagarnas gärningspåstående inte beskriver något som är en brottslig gärning.
Hovrätten gör en omfattande analys av rekvisitet uppgift som rör något förhållande av hemlig natur och hur lagstiftaren resonerat kring rekvisitet. Bland annat lyfte Hovrätten att regeringen noterat att vissa gärningar avkriminaliserades och det enligt bestämmelsen om obehörig befattning med hemlig uppgift finns ett krav på att uppgifterna ska röra förhållanden av hemlig natur. ” Vad gäller avkriminaliseringseffekten kom framfördes i lagstiftningsarbetet invändningen att problem kan uppstå med i och för sig öppna uppgifter som var för sig ger en begränsad information men som tillsammanstagna kan ge en för främmande makt värdefull helhetsbild. [ … ] De fall som mönstras ut från 5 § och som inte fångas upp av 7 § första stycket synes i praktiken vara så osannolika att man kan bortse från dem”, (Prop. 1975/76:174 s. 22-23). Hovrätten konstaterar att en tolkning av begreppet “hemlig natur” som inte har stöd i lagtext och som direkt motsägs av förarbetena skulle strida mot legalitetsprincipen och framhåller att en uppgift – i straffbestämmelsens mening – inte kan anses röra något förhållande av hemlig natur enbart för att ett uppenbarande av uppgiften för främmande makt skulle vara ägnat att medföra ett men för Sveriges säkerhet. Hovrätten hänvisade även till ett mål i högsta domstolen som uttryckt att ett förhållande av hemlig natur får efter tillkomsten av sekretesslagen (föregångaren till offentlighets- och sekretesslagen) förstås uppgift för vilken sekretess gäller enligt denna lag, (NJA 1988 s. 118). Hovrätten pekar på att tingsrätten kom till sin slutsats efter hänvisning till förarbetena till spioneribestämmelsen. I den bestämmelsen finns inget krav på att uppgifterna ska röra något förhållande av hemlig natur (se bestämmelsen nedan).
Av hovrättens resonemang följer att en sammanställning av icke-hemliga uppgifter inte kan vara en uppgift som rör något förhållande av hemlig natur i den mening som avses i 19 kap. 7 § brottsbalken. Åklagarna har inte påstått att någon av de aktuella uppgifterna i sig rör förhållande av hemlig natur, än mindre preciserat vilken uppgift och vilket förhållande det i så fall skulle vara. NN frikänns därför från åtalet.
Hovrätten uppger att det beslagtagna materialet innehåller skyddsvärda uppgifter för Sveriges försvar. Om någon avsiktligen skulle lämna materialet till främmande makt skulle den personen kunna göra sig skyldig till spioneribrott. På grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan föremålen därför befaras komma till brottslig användning. NN får alltså inte tillbaka sin utrustning.
Det är viktigt att i första hand förstå skillnaden mellan straffprocessen som ställer högre krav så väl i bevishänseende som i processhänseende för att kunna döma en individ för brott. Det innebär alltså att bara för att en person inte kan dömas för ett brott så ska uppgifterna idag vara av sådan säkerhetsklass och behandlas på sådant sätt som säkerhetsskyddslagen kräver. Det är värt att notera att domstolarna ständigt hänvisar till “hemlig natur i den mening som avses i brottsbalken” och liknande. Det är alltså olika regelverk som vi måste skilja mellan. I straffprocessen måste man dessutom utgå från om uppgifterna var hemliga vid gärningstidpunkten. Vad som är av betydelse för Sveriges säkerhet är ett rörligt mål och en uppgift som tidigare har ansetts öppen kan i ett senare skede eller sammanhang vara hemlig. Ett exempel på det kan till exempel vara en försvarsanläggning som tidigare varit nedlagd och privatägd som återköps och återaktiveras av Försvarsmakten. Försvarsmaktens medbedömning är således fortfarande relevant – för Försvarsmakten – även om den i detta fall inte kan läggas till grund för en straffrättslig dom. Försvarsmakten kommer säkerligen bli tvingade att vidta ett antal åtgärder för att begränsa den skada som uppstått – det gäller oavsett om någon blir dömd för brottet eller inte.
Jura novit curia – domstolen känner lagen. Domstolen är aldrig bunden av det lagrum som åklagaren hänvisar till. Däremot är domstolen bunden av hur åklagaren beskriver gärningen – det som domstolen ska döma över. Det är inte domstolens sak att hjälpa åklagaren att få en tilltalad dömd. Denna viktiga rättssäkerhetsprincip kallas för den ackusatoriska principen. Principen innebär att domstolen inte får döma för någon annan gärning än den som åklagaren har väckt åtal för. Gärningen beskrivs i gärningsbeskrivningen som på så sätt avgör vad domstolen kan pröva. Domstolen är bunden av det som står i gärningsbeskrivningen, den sätter alltså ramen för straffprocessen. När det råder sträng sekretess finns ofta en oro eller rädsla över att inte råka säga för mycket, men som Hovrätten påpekar får det inte gå ut över den som anklagas för ett brott. Denne måste kunna veta vad den ska försvara sig mot. Det är inte ovanligt att domstolar blir griniga om inte åklagaren på ett tydligt sätt kan förklara vad som domstolen ska döma över. Detta går således ut över åklagarens talan, ibland kan det till och med vara så att försvars-, underrättelse-, eller säkerhetsmyndigheter eller vittnen hellre undanhåller sådan information från domstolarna för att den anses alldeles för känslig för att dela med domstolarna. Men det kan få till följd att vissa åtalade blir friade trots att de kanske egentligen skulle blivit fällda om domstolarna fått fullständig information.
Som Hovrätten påpekar när de resonerar kring tingsrättens bedömning så finns det i straffbestämmelsen rörande spioneri inget krav på att det ska handla om uppgifter av hemlig natur. Det räcker att man lämnar uppgift om försvarsverk som kan medföra men för Sveriges säkerhet. Därför skulle någon kunna göra sig skyldig till spioneribrott om uppgifterna lämnas till främmande makt. Utrustningen ska därför förverkas. Det finns alltså en reell riska att begå spioneribrott med materialet.
Återigen det är en skillnad mellan vad en person kan dömas för och hur vi ska resonera inom sedvanligt systematiskt säkerhetsskyddsarbete. Denna dom innebär på intet sätt att en aggregerad mängd (icke-hemliga) uppgifter inte kan behöva klassas enligt säkerhetsskyddslagen. Det är vid verksamhetsutövarens inventering av sina informationstillgångar som denna bedömning bör göras och därmed säkerställa att samlingen av uppgifter får ett adekvat säkerhetsskydd. Även tillsynsmyndigheterna kan ha uppfattningar i frågan. I det avseendet väntar vi med spänning på Förvaltningsrätten i Stockholms avgörande i Securitas-ärendet. Dessutom bör det påpekas att hovrättens dom ännu inte har vunnit laga kraft och det är inte otänkbart att Åklagarna kommer att vilja få målet prövat av Högsta domstolen, kanske till och med Riksåklagaren ger sig in i matchen för att säkerställa att Högsta domstolen prövar ärendet.
Hovrättens dom meddelades den 5 november 2024, mål nr. B 3110-24.
Relevanta bestämmelser i brottsbalken enligt den lydelse som gällde vid tidpunkten för gärningen
19 kap. brottsbalken
5 § Den som, för att gå främmande makt tillhanda, obehörigen anskaffar, befordrar, lämnar eller röjer uppgift om försvarsverk, vapen, förråd, import, export, tillverkningssätt, underhandlingar, beslut eller något förhållande i övrigt vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för Sveriges säkerhet döms, vare sig uppgiften är riktig eller inte, för spioneri till fängelse i högst sex år.
7 § Den som, utan syfte att gå främmande makt tillhanda, begår gärning som avses i 5 § döms, om uppgiften rör något förhållande av hemlig natur, för obehörig befattning med hemlig uppgift till böter eller fängelse i högst två år.
8 § Är brott som i 7 § sägs att anse som grovt, skall för grov obehörig befattning med hemlig uppgift dömas till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen innefattade tillhandagående av främmande makt eller var av synnerligen farlig beskaffenhet med hänsyn till pågående krig eller rörde förhållande av stor betydelse eller om den brottslige röjde vad som på grund av allmän eller enskild tjänst betrotts honom.
